Internationell karriär som epidemiolog

Ebola, Malaria, Dengue, HIV och flera andra sjukdomar är kanske något som de flesta försöker undvika. Men för en epidemiolog finns de få saker som är mer intressanta.  Sedan en tidig ålder var jag säker på att jag ville bo och jobba utomlands och se så mycket av världen som möjligt. Efter att jag studerat den internationella IB-linjen i högstadiet var jag berättigad till att söka in till ett universitet i England. Jag blev antagen till ett universitet i London för att studera zoologi. På den tiden var jag säker på att jag ville jobba med forskning av utrotningshotade djur i mitten av världens djunglar. Men som det ofta går så förändrades mina intressen under mina studier. Två år in i mina studier märkte jag hur jag mer och mer blev intresserad av medicinska kurser i biologi. För mig krävdes det en kurs för att veta vad jag ville arbeta med i framtiden. Denna kurs hette då “Biology of infectious diseases” d.v.s biologin bakom infektionssjukdomar.

Efter att jag fick min kandidatexam blev jag antagen till ett universitet i London som är specialicerat på tropiska sjukdomar. Det blev helt en så kallad ”dream come true”, och mina ett års magister studier var det bästa som kunde ha hänt mig. Jag fick jobba tillsammans med läkare och forskare från olika länder, och studera tropiska sjukdomar på ett prestigefyllt universitet. Studierna krävde mycket hårt arbete inklusive en månads forskningsarbete i Sudan för mitt diplom, men allt var värt det. Under mina sista kurser för mina magisterstudier träffade jag en kvinna som jobbade på World Health Organization, på deras huvudkontor i Geneve. Genom att jag presenterade mig och berättade om hur ivrig jag skulle vara över att jobba för WHO fick jag en praktikplats för 6 månader i Geneve efter att mina studier tog slut i London. Det var mitt första steg i arbetslivet och en fin erfarenhet att få se hur en så stor internationell organisation fungerar med att koordinera världens situation inom hälsovård. Samtidigt märkte jag hur detta skulle kunna vara något som jag ser mig jobba med i framtiden, efter en längre karrär i U-länder.

Efter vad som kändes som hundratals olika arbetsansökningar fick jag ett jobb i Kambodja som en forsknings assistent för ett forskningsprojekt med den franska organisationen Instiute Pasteur. Under ett år bodde jag i huvudstaden Phnom Penh där jag jobbade med lokala gravida kvinnor och nyfödda barn för att undersöka hur stor andel av dem som hade bakteriella infektioner som var resistenta för antibiotika. Jag älskade att bo i ett så fattigt land där man inte alltid tar ett så kallat normalt liv för givet. Det var faktiskt svårt att åka iväg när mitt arbetskontrakt tog slut och sedan bli van vid att bo i mera västerländska samhällen igen.

Min följande arbetsuppgift tog mig till den absolut motsatta sidan, då jag fick ett jobb som epidemiolog för ett stort läkemedelsföretag i Singapore. Det var en otroligt stor kulturskillnad i jämförelse med Kambodja. Jag jobbade med att undersöka hur stor del av befolkningen i olika länder i Asien som drabbas av Dengue feber. Fast jag fick vara med om att jobba med världens första dengue vaccinations lansering i Sydasien, kände jag att jag hade tagit min karriär mot ett håll jag inte var färdig för, det vill säga företagsarbete i ett av världens mest utvecklade länder. Jag sade upp mig efter 10 månader i Singapore. Det var ett svårt beslut och jag hoppade in i det okända, men det var absolut det bästa jag kunde ha gjort för att nå mitt drömjobb.

Under de senaste månaderna har jag rest inom Asien, Sydamerika och Mellanöstern. Genom att resa inom mitt arbete men även för min egen skull har jag blivit mer säker på att jag trivs med att jobba med hälsoforskning i U-länder. Nu har jag har blivit anställd som epidemiolog för den internationella humanitära hjälporganisationen ”Läkare utan gränser”, vilket jag alltid siktat på. Arbetet handlar mycket om att man blir skickad runt i världen för att jobba i länder där det behövs hjälp. Som epidemiolog är det jag som forskar, samlar information och analyserar hälsosituationen inom ett område eller hos en befolkning.  

För någon som kanske är intresserad av en internationell karriär skulle jag säga: ja, gör det! Do it! Det kanske kräver mycket arbete, en massa tålamod och ännu mera uthållighet; ofta kan det gå månader utan att man träffar kompisar eller familj och man går miste om saker som händer hemma, men för mig har det varit värt det. Finland är alltid ändå ett hem, men det är otroligt givande att kunna hjälpa de som är mindre lyckligt lottade i världen.

Marissa Gripenberg

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *