1. Jag har ju nu fått ett konkret och ordentligt slut, men hans förklaring var så flummig och han upprepade bara ”gymnasiet gymnasiet” hela tiden, och jag kan lixom inte tänka att det aldrig kommer bli nåt av oss för vi verkade så perfekta för varandra. Det känns som om han tappade hoppet i och med att det varit så stelt i skolan, för på sommaren var allt helt annorlunda. När skolan började och vi började se varandra varje dag slutade han snappa intressanta saker- han slutade fråga frågor, svarade dåligt på snap osv. Jag vet att han inte har någon annan för han är ju inte direkt den typen som ni kanske har förstått. Det känns som om han inte ens vill ge oss en chans- att han insåg att det var stelt i skolan och sedan beslöt sig för att kasta bot allt vi hade talat om osv i soptunnan. Det här gör att, även när jag fått det
bekräftat att han inte alls vi ha något med mig, att jag inte kan sluta tänka på att kanske jag ännu kan få honom och falla för mig påsytt, som då på sommaren (det var från första början han som hittade mig- inte jag honom). Vad ska jag göra? Ska jag bara släppa taget (typ omöjligt men) eller försöka få honom intresserad igen?

2. Vad betydde allt detdär en vecka tidigare- att han helst skulle känna för mig, när han sken upp när jag gav en kyss på kinden? Tycker han om mig men är bara för rädd för sina känslor att han vill avsluta allt som skulle kunna bli nåt? Eller inbillar jag mig bara tt han tyckte om mig?

3. hur ska jag uppföra mig i skolan nu? Ska jag vara med mina andra pojkkompisar och skratta och ha roligt eller ska jag hålla mig enbart till mina tjejkompisar? Denna vecka som gått har jag inte gett honom någon uppmärksamhet i skolan- skrattar inte mer när han säger nåt, tar aldrig ögonkontakt osv.. Är det bättre att jag tar plats och syns eller att jag håller mig lite tystare?

4. Ska jag försöka ba bli vän med honom- eller kommer han uppfatta det som om jag försöker på honom igen och är påträngande och störande eller flirtig?

5. Om han verkligen inte känner något för mig- varför blir han nervös genast jag kommer i samma rum? Om jag bara var som alla andra skulle han väll inte smita från alla rum jag kommer till?

Hej,

Tack för dina frågor och tack för att du delar med dig.

Dina frågor är svåra att svara på. Bland annat på grund av att många av de handlar om att försöka ”gissa” hur en annan person eventuellt/eventuellt inte känner.

Sådär, i stora drag, så kan jag få en känsla av att det kanske kan finnas en typ av osäkerhet hos den här killen som du skriver om. En tanke som jag fick var att det verkar som att det är enklare för honom att uttrycka sig då han inte träffar dig personligen. Lite som att via snapchat blir det på ett sätt enklare att ”komma nära” än vad det är i det verkliga livet. Men, det är bara en känsla jag fick när jag läste ditt meddelande.

Hur han faktiskt känner kanske är själva grundproblemet. För många människor, som inte är vana vid att dela med sig av vad de känner, kan det bli svårt att uttrycka och formulera sig. En person som är van, från t.ex sitt hem, att kunna tala om såväl svåra som lättare saker blir det säkert också enklare att uttrycka sig i relationen med andra människor. Kanske det är som ett hinder för honom?

Hur du ska uppföra dig eller hur du ska fortsätta, eller till och med komma över en förälskelse, är också svårt att svara på. Det finns nog inga rätta svar utan det här handlar om känslor. Känslor som både du och han bär på.

Jag tänker att det är ju okej att känna något för honom även om ni inte är tillsammans och även om du inte vet exakt hur du ska göra nu. Jag tycker absolut att du kan umgås med vem du vill och inte reflektera desto mer över det. Kanske kan det finnas anledning för dig att tala med någon, kanske också mer regelbundet, om hur du känner så att du inte blir ensam med det som du känner?

Det är alltid svårt att ”komma över saker” och det kan behövas att man kanske just talar med en kurator eller någon annan professionell för att få lite perspektiv och ett lugn. Ofta sitter man själv på lösningar till svårigheter som är helt bra men man kanske inte ensam ser dessa lösningar.

Vänliga hälsningar

Robert Nilsson

Krisjouren för unga

, Esbo